Vi har alla olika förutsättningar. Individuella som strukturella. Tankar vi tänker – Ord vi säger – Handlingar vi gör – skapar förutsättningar för nästa tanke vi tänker, nästa ord vi säger och nästa handling vi gör.

Hur skapar vi de bästa förutsättningarna för att leva våra liv så bra vi kan tillsammans med andra? Vi kan odla olika kvaliteter som jag tänker är bra för mig och gör livet roligare, intressantare, mer meningsfullt och faktiskt lättare. I den buddhistiska traditionen kallas de ”Brahma-viharas”. Inga konstigheter. Men de är värden i livet som kan behöva lite extra uppmärksamhet och som jag tror det behövs mer av i den värld vi lever i.

Det ena är vänlighet/vänskap som vi kan ge mer av till oss själva och till varandra. En annan är medkänsla eller som jag kallar det medförståelse både för sig själv och för andra. En tredje är uppskattning och inre glädje för det man själv gör och det andra gör. Den fjärde kvaliteten är jämvikt både inåt och utåt och det handlar om att vi övar på att hitta en balans i hur vi hanterar alla intryck och uttryck som vi hela tiden måste ta ställning till i vår vardag.

I meditationen sitter vi med oss själva och här blir det ganska snabbt tydligt vilka förutsättningar som formar oss. Om man är vaken och lyssnar vill säga. För att sitta med sig själv är bland det mest intima vi gör. Alla sinnen gör sig påminda inklusive medvetandet genom bland annat tankar, känslor, minnen och planer. Vad gör vi då när allt det här vill ha uppmärksamhet? Vi sitter stilla och accepterar allt som kommer. En radikal acceptans som inte förnekar något, inte trycker undan någon tanke eller värk eller känsla av oro eller lycka. Allt får en kopp kaffe brukar jag säga. En stunds uppmärksamhet och medförståelse. Sedan släpper vi taget om det och riktar uppmärksamheten till samlingspunkten (jag brukar använda mig av området mellan nästippen och överläppen).

Så odlar vi vår koncentration och uppmärksammar mellanrummet mellan stimuli och respons. När vi kör bil och vi går från en växel till en annan så måste vi alltid passera neutralläge/friläge. Ett mellanrum mellan växlarna som är en nödvändighet och en förståelse om att det sker en förändring som får någon form av effekt. Likaså kan det vara bra för oss människor att se och odla mellanrum i våra liv. Så att vi får perspektiv på varifrån våra ord, tankar och handlingar kommer. Övar på att veta vad det är jag gör när jag gör det och bli medvetna vilka effekter det får för oss själva och för andra. Jag kallar det Etisk Närvaro. Allt förändras. Hela tiden. Vi är ständigt i rörelse och när vi kan vila i den rörelsen så kan vi också hitta kraft i jämvikten och stabiliteten.

Tänk dig en lindansare och hur hon rör sig för att kunna stå tryggt och stabilt på linan. Hon behöver vara avslappnad, vaken/medveten, acceptera rörelsen och i det jobba med motståndet som linan och omgivningen utgör för att hålla sitt fokus. Vi förhåller oss till ögonblicket i just ögonblicket, med tillit, nyfikenhet, en gnutta humor, medförståelse och mod. Vi kan kalla det ett kreativt engagemang i det som händer inom oss. Ett engagemang och en medförståelse som vi sedan låter smitta av sig på de människor vi har runt omkring oss.