Att vara mån om sin sömsmån
På mina yogapass pratar jag då och då om vikten av att ha sömsmån. Ja, du läste rätt. Sömsmån! I olika positioner. I olika situationer. I olika relationer. I Svensk ordbok förklarar man det som en ‘tygkant utanför söm’ och när jag läser vidare på bloggen Slöjdaranna så förklarar hon att man alltid bör lägga till minst 1 cm sömsmån för annars kan kläderna bli för små. Vi vill alltså ha en sömsmån så att vi har möjlighet att växa. Lära oss något nytt. Vidga våra perspektiv. Få möjlighet att förändra oss och samtidigt kunna vara bekväma med det. Kunna röra oss fritt utan att vara begränsade av en satt och rigid form vare sig den är materiell/fysisk eller intellektuell eller andlig.
Jag uppmuntrar de som står på yogamattan framför mig att ge sig tid när de ska hitta sin egen positionoch hur långt de ska gå i den vridning vi nu ska ta oss in i. Att vara måna om sig själva och i förlängningen om andra. Vi har inte alla samma sömsmån men vi har alla något att förhålla oss till. Kan vi leva med att inget är beständigt utan att allt förändras hela tiden så gäller det att vara uppmärksam på var gränserna går för dig just det här ögonblicket. Och det här ögonblicket. Och det här…
Sömsmånen är den paus vi tar för att, som Lao Tzu sa, ‘låta leran hinna sjunka och vattnet bli klart’ så att vi skapar bättre förutsättningar för ett genomtänkt beslut. Sömsmånen är en stund på meditationskudden, ett extra andetag innan man yttrar sig på personalmötet, en fika när allt skitit sig och stresshormonerna rusar i hela kroppen. Sömsmånen är en medveten återhållsamhet för att lyssna klart och inte stänga ute ett bra argument som kommer från ett annat håll. En öppenhet för en idé du knappt visste att du hade. En knappt skönjbar stig i skogen som du upptäckte just för att du inte gick för fullt. Sömsmån är det mjuka lilla leendet i ögonvrår och mungipor som hjälper dig att slappna av och påminner dig om att alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar och i det ha mer medkänsla både för dig själv och andra.
Slöjdaranna skriver vidare att det behövs mer sömsmån i kanterna och där kallas det fåll. I Svenska Akademiens Ordbok hittar jag att en av betydelserna för fåll är ‘hjärtats skrymslen, innersta vrår. Så när vi övar på att hitta vår sömsmån på yogamattan handlar det förstås om kroppen och de positioner vi är i. Men mest handlar det om hur vi i hjärtats fållar, hjärtats vrår och skrymslen förhåller oss till oss själva och till våra medmänniskor.
